♥♥♥






Lyssna på dom här!
 RobinHolta Holtsäter  och Justin Alexander
Tycker personligen dom är grymma
Och 1 Juni så släpps första singeln till deras kommande album!
dom har redan haft typ tidnings intervju och radio intervju och varit o kontakt med tv4 o svt+att dom spelat deras låt i flera affärer i kalmar och singeln är inte ens släppt ännu:D Bra gjort grabbar!
Men lyssna på dom dom är jätte bra ni kommer inte ångra er! :)

---

 
Tjatja! Ligger i sängen och skriver med lite fölk och lyssnar på härlig musik. Har inte gjort så jävla mycket idag var med viktor,theo,fredde,anton och jonthe ett tag sen så hade min lillebror öppet hus på sin skola så åkte dit. ihelgen är det fullbokat för min del! Imorgon blir det att städa sen så grillning med lite cider och härligt folk! På lördag Blir det att dra och käka sen sola och ta det allmänt lugnt med Josse Stooltz! Härligt

Här kommer min bok jag gjort på skolan. (handlar inte om mig)

Söndag vaknar upp med svettningar, panik, ångest från dagen innan. Vill inte

 Kliva upp vill somna om och leva vidare i drömmen. Mer ångest för jag vet att

 Jag måste ta mig i kragen och kliva upp. Kliver upp i en lägenhet fullt med spya,

 Sprit och ångest. Kämpa mig genom allt för en panodil och ett glas vatten.

 Sätter mig ner. Tankarna snurrar runt. Tänker på alla pengar jag är skyldig, pengar som jag inte har, tänker på det som hänt tänker på alla som vill mig illa. Tänker på misstagen jag gör varje dag. Det är då man inser att man inte är någon tapper soldat. Men har gått i alla väder.

 Öppnar kylen på jakt efter rester från veckan eller bara nåt att äta. Tomt, som vanligt. Drar på mig oversize linne stora Adidas brallor, hoppar i mina slitna skor, om man ens kan kalla dom skor, Ingen sula, stora hål. Knappt någon sko kvar men dom är mina det är dom jag gått i sprungit från fara i flera år. Glider ner till kvantum för att köpa lite cigg o mat. Så jag klarar mig ett tag till.

 Går samma stig hem som jag gått i fem år nu. Får panik ångest tänker på hur allt var förut då man var liten vill tillbaka vill tillbaka hem. Vill inte vara här. Närmar mig närmar mig porten . Vill inte gå in till lukten av spya, svett, ångest och mögel. Sätter mig i min gamla skinnsoffa och tänder en cigg.

Hör ett jävla bankande på dörren.

Hinner knappt ställa mig upp innan tre stora syrian biffar rusar in. Två av dom börjar välta omkring hyllor och skåp slår sönder allt dom ser. Den tredje kommer fram till mig med ett laddat vapen och trycker ner mig på golvet riktar vapnet mot min skalle. Han börjar skrika om sina pengar jag är skyldig honom.. ”Shit hur fan ska jag kunna ge han 40 fucking tusen spänn shiit..” tänkte jag.

 

Får flera smällar i ansiktet, sparkad, ja med andra ord misshandlad. Efter en kvart tjugo min ger han sig av. Jag svär dom där 15 minuterna eller vad det var har aldrig känts så långa. Sätter mig upp. Helt sönderslagen och chockad och tittar omkring på allt kaos, mina sönderslagna väggar och möbler och inser att det kan inte fortsätta så här måste göra nåt åt mitt liv . Men hur fan ska det gå till har ingen utbildning inget jobb och världens sämsta ekonomi.

 Går och duschar av mig ångesten och blodet och går och sätter mig på balkongen och tänker.. Timmarna flyger förbi. Går och lägger mig. Vaknar klockan tio sätter mig ner och ringer arbetsförmedlingen och förklarar att jag måste ha ett jobb spelar ingen roll vad det är bara det är ett jobb och pengar. Gick faktiskt fort och dom ordnade en interljuv åt mig på torsdag. Ringer hem till mamma och ber om ett lån så jag kan betala syrianen . Berättar att jag ska på interljuv och att hon får pengarna eftersom.. Hon går med på det och tycker att jag borde flytta till en annan lägenhet och söka sos bidrag. Sagt och gjort. Morsan skulle hjälpa mig med maten och hyran dom första månaderna. Fattar inte varför hon ställer upp nu. Nu när det nästan är försent. Efter alla år. Dagarna går och jag går på interljuv om ett jobb på en pizzeria. Hyfsad lön. Sitter och pratar om min situation och dom vill ha mig där. Världens lyckligaste tjej är jag just nu. Mitt första jobb. Känner att saker kommer ordna sig. Går till centralen för att betala igen syrianidioten. Känner hur jag får en klump i magen.

 

-         Tja, säger han, och ser på mig med en iskall blick. Jag ryser till.

-         Mm hej. Svara jag och känner mig väldigt liten och försvarslös.

-         Jaa? Ska du bara stå där eller ska jag få mina pengar?? Säger han med en galen blick.

-         Jo. Vänta.. Säger jag och letar kuvertet i väskan med hans pengar i. Tar upp det och räcker fram det till honom.

-         Bra… Hoppas du lärt dig något nu, Försök inte blåsa mig! Säger han och tittar på min svullna och sönderslagna ansikte.

-         Jo.. Det var inte meningen att det blev som det blev. Svarar jag.

-         Nähä.. Säger du till någon att jag gjort det så är det kört för dig fattar du over. Och det där var en varning. Det var din varning så klanta fan inte till det igen. Säger han

-         Neej.. säger jag och säger att jag måste gå.

 

 

veckor går allt rullar på. Hittat en lägenhet i Hofors. Helt okej stort och ljust. Fint kök, badrum stor balkong stort kök, badkar. Helt perfekt. Flyttar in nästa vecka bor hos mamma tills vidare. Tar bussen till mamma. Känner doften av mamma, kärlek omsorg, trygghet och morsans lasagne.. ” Im home” tänker jag. Första middagen med mamma fanns det inte så mycket att prata om morsan snackade om farsan på psyket och om massa recept. Jag sa inte så mycket vad skulle jag säga? Hur mycket jag rökte på per dag. Att jag försökte blåsa en snubbe och blev nästan ihjäl slagen att jag bodde med mögel och vattenskador. Nej. Kvällen spenderades med morsan och idol, La huvudet på mammas famn medans hon strök o lekte med mitt hår. Gasch! Vad jag saknat allt det här. Spelade spel och snackade om allt som var för, om farsan om min bror innan han dog. Sen gick vi och la oss. Hon hade gjort i ordning en extra säng på vinden åt mig. Låg i timmar och kunde inte sova så fort det blev mörkt och tyst så fick jag ångest o panik. Gick ner till köket drack lite vatten. Smög in i mammas rum och la mig bredvid henne. Trygghet.. Har inte somnat så där snabbt sen jag var ett litet barn . Vaknar av doften av pannkakor . Kliver upp och käkar och får skjuts av min kusin Rille till jobbet. Snackar om hur jag haft det berättade allt förutom misshandeln har alltid kunnat berätta sånt till honom. Första dagen fick jag sopa golv och diska. Inte precis mitt drömjobb men det är en början och det är pengar. Innan jag går hem så ropar Rami på mig, han som äger pizzerian.

 

-         Jo.. Sofie.. Jag vet hur du haft det… Och här får du lite pengar så du klarar dig. Sa han och räckte fram 300 spänn till mig.

-         Oj.. tack.. sa jag och rusade iväg.

 

Går förbi ungdoms gården och tänker tillbaks på ungdomsåren. Ungarna står lutade mot väggen och röker på. Står och hasslar, langar. Shit.. vad händer med ungarna. Dom var liksom femton. Minns den tiden själv man var 15 men kände sig som 27. Fyfan asså.. Fortsätter gå..Slår på min mp3 och stoppar in hörlurarna i öronen. För varje steg jag tar känns det som jag går i takt med trumtakten. När jag kom hem sprang jag upp till mitt rum. Kände suget efter att röka på. Vet att jag har braj gömt i min kudde. Gör en spliff och tänder på. Ligger i sängen och lever i nuet. Alla problems är borta. Har inget att tänka på eller oroa mig. Timmarna flyger förbi och jag somnar. Kliver upp 13.00 för att gå till jobbet. Stoppade ner en påse med braj i byxfickan och började gå till jobbet rökte lite till innan jag drog iväg. Kollar ner i marken när jag går. Hör hur en bil kör sakta bredvid mig. Kollar dit. Shit! Snuten! Ut ur bilen kliver en lång och stor man ut. Kände igen han lite men hade svårt att placera han.. Sen ser jag att det är snuten som plockade mig i vintras för narkotika. Dom är fortfarande på mig som jävla fästingar.

-         God dag.

-         Jo god dag. Säger jag och hoppas att han inte känner igen mig.

Han kollar mig i ögonen, och redan då visste jag att det var kört för min del. Fan det som gick så bra under en liten tid!.

-         Kommer du hit snabbt är du snäll säger han och vinkar dit mig. Jag går fram.

Han kollar mig i ögonen och säger. Fan som en bergodalbana ju!”

-         Ställ dig där bredvid bilen och håll händerna på biltaket och sära på benen. Fortsätter han.

-         Men vafan är du seriös. Jag har bråttom till jobbet har inte tid med det här! Säger jag.

-         Jo ställ dig nu som jag sa. Vill inte ta till med våld säger han.

Fan,fan,fan, vill bara gråta vill bara försvinna! Tänker jag men gör som han säger. Och hur fan kunde jag stoppa det i fickan är jag helt IQ befriad eller. Han går igenom min jacka och slänger upp nycklar,cigg,tändare,plånboken på huven. Sen tömmer han mina fickor. Fuck. Ser min påse med braj slängas upp på biltaket. Det är kört.

-         In i bilen! Säger han bestämt. Jag gör som han säger är helt lugn tills jag sätter mig i bilen och han börjar köra. Får panik och lägger mig på sättet sparkar på rutan taket sliter mig i håret och skriker. Nu är det över.

En vecka senare. Sitter på behandlingshem, Igen. Första gången jag satt på behandlingshem var jag tretton år. Då var jag sprutnarkoman sen två år tillbaka. Rökte allt som gick att röka, sniffa allt som gick att sniffa. Ett glas öl gick till spruta i armen. Sen fortsatte det. Sitter i ett litet rum. Vita väggar, vitt golv,vitt tak. En säng och en byrå. Det är allt jag äger. Dom säger att när man är omgiven av vitt ska man känna lugnet ärligt det är det ända som får mig att känna paniken och ångesten. Går till matsalen. Drar ut stolen och sätter mig och käkar ställer mig hastigt upp och råkar välta stolen. 3 kraftiga män från personalen går snabbt fram till mig och sliter tag i mina armar och skriker att jag ska lugna mig. Fattar ingenting det var ju inte som att jag välte den med ilska det var ju en olyckshändelse. Dom tar in mig på rummet jag  blir slagen ner tryckt i golvet . Dom binder fast handlederna i sängen och lämnar mig. Månaderna går. Mår bara sämre här men fejkar att jag mår bra.

 

Ett år senare.

 

3 April 2012. Jag skrivs ut från behandlingen kl 14.35 på tisdagen.

Står mitt på gatan med min halsduk fladdrande i vinden. Hör fåglarna sjunga barnen i parken skratta och leka. Jag känner nu på riktigt att det här kommer bli bra, jag kommer bli bra igen. Behövde bara lagas. Behandlingen var hemsk men den förändrade mig den fick mig att se annorlunda på saker. Fick mig att älska mitt liv. Fick mig att bestämma mig för att lägga det förflutna bakom mig och gå vidare. Åker till tågstationen och väntar på tåget. Hoppar in i tåget och börjar min färd hemåt. Allt kändes bra men hade ändå en klump i magen. Vad ska dom säga, mamma kommer var så besviken på mig. Tankarna snurrade runt igen! Slog igång min mp3 och lyssnade på musik och kopplade bort alla negativa tankar. Klockan tickar och tåget är framme kliver av tåget. Åh im home! Klarblå himmel och solen skiner. Jag ler. Jag vet att mina problem är borta. Åker hem till min nya lägenhet. Mamma har möblerat den åt mig medans jag varit borta. Det är ljust. Och stort. Inget mögel eller vatten skador. Vackra blommor och växter och fina möbler! Går och byter om till bikini överdel och shorts och sätter mig på balkongen och tänder en cigarett och njuter. Ler fortfarande. Jag känner lycka i hela kroppen. Inte bara för lägenheten för jag känner lycka i hela mig. Minns inte senast jag kände mig så här lycklig. Blir tårögd och skrattar för jag känner att nu är allt bra jag mår bra! Känner mig osårbar och redo för att börja om! Tar min gamla dagbok jag skrivit i sen jag var nio ca 80 procent av det jag skrivit står det om min panik och allt skit och känslor och verkligen hela mitt liv var nerskrivet där.. Den boken var mitt liv i text. Men har startat ett nytt liv. En ny Sofi, en ny start, tog ut en sopkorg slängde i boken och eldade upp den. som sagt glömma det förflutna. Leva i nuet. Jag har en ny bok nu. En bok med en lycklig början och lyckligt slut.